De slutade bra iaf...

Kan säga att igår var ingen rolig dag (till att börja med)! För andra dagen i rad var jag tvungen att åka hem tidigare från jobb eftersom jag så gott som svimma, spydde, haft andningsvårigheter och kramp i magen. De jobbiga har väl varit att man varit själv på jobb, som tur var hann jag ringa securitas innan men man fick ta hand om butiken själv å försöka ringa efter ny personal när man knappt orka stå på benen!! Å igår hände de igen, fick ringa in personal och sen satt man i telefonkö halva dagen kändes de som å prata med olika läkare å rådgivningar å sen var de bara att besöka sjukhuset..

När man precis kommit hem från sjukhuset så fick jag reda på att min fasters hus brunnit ner. Kan verkligen inte fatta, hultet är ju hultet de har de alltid varit, eller iaf 40 år i våran släkt. Nu finns de bara två gavlar kvar. Marie var två andetag från att dö och fick klättra ner från andra våningen i bara trosor och vandra i snön till grannen för att larma. De viktigaste är såklart att hon överlevde. Och inatt har man knappt sovit alls eftersom jag dels tänkt på allt som hänt och att jag varit livrädd att jag inte skulle märka om de börja brinna hemma hos mig. Pappa fråga mig om jag hade brandvarnare, gissa vad jag blivit tvungen att införskaffa nu. Kanske man kan somna i lugn å ro..

Trots allt detta så bestämde jag mig för att åka till Camilla och ha våran sista halv åtta hos mig middag som varit bestämt ett bra tag. Hade inte ätit något på hela dagen mer än frukosten så de var verkligen gott med mat och att vara med sina vänner gör att man glömmer en del för stunden. Som vanligt så hade vi jättetrevligt och de är jättesynd att de inte bor här hela året så man kan träffa dom så här ofta hela tiden.

Förätt var toast med getost och minitomater
Huvudrätt var risotto med saffran
Och till efterätt var de massa olika frukter och vaniljglass som vi tillslut kunde doppa i chokladfontänen ;)

Camilla fick chokladfontänen i julklapp och hade inte hunnit använda den så vi var de första till att testa den. Ja jag kan ju erkänna att jag trodde aldrig att de skulle bli något ut av den hehe. tror vi alla tappa hoppet och manulen lästes noga av både Lasse och Camilla. Tillslut fick vi till de och lite choklad börja rinna :)