En del av er har börjat ana att något hänt och en del vet såklart vad som hänt. Tycker detta är ganska jobbigt att skriva om och ni får nog va beredda på att det kan bli ett långt och kanske tråkigt inlägg men jag är trött på att dra denna historia om och om igen och därför skriver jag ner vad som hänt..I lördags var det dags för min tjejkväll hos mig. Jag åkte direkt från jobbet och hämtade upp syrran och Liam och körde hem. När jag skulle parkera på min parkeringsplats så har de bilarna bredvid ställt sig så nära min plats
att jag knappt kom in.
Fick backa och krångla hur länge som helst för att ta sig in. Stör mig på att inte de andra bilarna kan parkera mitt i sina rutor men visst kan jag förstå att det är lite svårt att se de vita strecken när det är snö ute.
Sen gick vi in och kolla lite på tv under tiden vi vänta på Linda som slutade senare än mig och skulle dyka upp vid åtta.
Liam var på bushumör och busade en hel del. Vi hade ganska kul åt han.
Sen kom Linda typ tio i åtta och strax efter det så ställde jag fram färsk barkis, smör, ost, gurka och
alkoholfri cider. Var riktigt gött. Kollade på Big Mama under tiden, en nyare version för vi kom fram till att vi missat den.. Trodde vi hade sett alla dom filmerna..
Var riktigt roligt och mysigt. Mycket skratt!! Som vanligt. Har superkul med dessa brudar :D
Sen efter vi ätit så var planen att vi skulle spela spel men först ville vi göra i ordning
marängswichen. Linda och Liam började göra i ordning inför detta. Linda skiva banan, Liam kastade i maränger, syrran vispa grädde och vi alla var delaktiga på något sätt..
Jag tog fram glassen så den skulle tina lite, plockade fram alla andra saker också. Då upptäckte jag att jag inte hade någon
chokladsås!!Givetvis måste man ju ha det i marängswich så jag bestämde mig för att åka och köpa det på OK som ligger typ 5 minuter härifrån. Så kom jag på hur jag krånglat med att få in bilen på min parkeingsplats å bävade lite för det men så säger Linda
men ta min bil istället den står ju ute vid gatan och är lättare att ta.
Visst tänkte jag.. Länge sen jag körde Golf juh.. Orka inte ta med handväskan eftersom jag
bara skulle till Ok. Plockar ut plånboken och frågar de andra om jag ska ta med telefonen eller inte, skulle ju
bara till Ok. Men så säger Linda:
ja ta med den för man vet ju aldrig :) Så jag tar med den. Lägger plånbok och telefon i sätet bredvid och kör iväg. Hitta chokladsåsen på direkten och är på väg hem då jag ser att en bil längre fram backar, han backar en bit och jag minns att jag fundera på vad fan de var för
idiot eller om det var några
undomar som fyllekörde. Jag såg han ju längre fram sen
helt plötsligt så svartna det, jag såg inte bilen, den bara försvann typ, allt var svart, ungefär som att han stängt av ljusen?? Jag minns knappt, händelsen gick så
jäkla fort och
jag hann aldrig tänka att nu krockar jag utan
rätt som det var så bara
small det!!
Min första och förhoppningsvis sista krock, jag var helt chockad!! ! Airbagsen sköt ut och det var massa rök, hosta som bara den och försökte vifta bort röken, lukta apa och jag bara satt helt stilla med händerna i luften och fundera på vad som hänt! tog ett bra tag innan det koppla vad som hänt och medans jag sitter och funderar på vad som egentligen hände så lägger denna bilen jag krocka med i ettan och bara kör, han knuffar iväg mig flera meter!! Jag hade fortfarande nog inte riktigt fattat vad som hänt och fatta inte varför han körde på mig och iväg??? Sen tillslut så hoppa den chafförens tjej ut och öppnar min dörr för att få ut mig. Jag var i
chocktillstånd och efter att ha kommit ut från bil så kom jag på att det inte ens var min bil, det var nog det som kändes
jobbigast! Gick in i bilen och leta upp mobilen som jag är
väldigt glad att jag tog med, i detta tillståndet kom jag ju inte ens ihåg mitt eget nummer juh. Ringde Linda och sa att hon får ta min bil och komma till denna platsen jag var på.
Denna chauffören i andra bilen var väldigt stressad, stod å hoppa och kunde inte stå still, hade så jäkla bråttom, ville inte vänta ens på att Linda skulle komma vilket gick väldigt snabbt eftersom jag inte bor så långt undan, ville inte ringa polisen först och var allmänt konstig!! Jag fråga denna killen vafan dom backa för, han sa att dom backat ända ifrån OK vilket är kanske 600 meter, för att dom hade något fel med kylaren och inte hade någon värme och då var man
tvungen att backa för att lösa någon propp? Jag är då inte hajj på bilar och vet inte om detta stämmer men
vafan var han inte på sin sida äv vägen iaf? Först sa han att han såg mig, sen berätta han att han inte såg mig eftersom han tittade bakåt när han backa? Han berätta att de kört ifrån puben till Ok för att köpa ved.
Hur normalt är det? Sen medans Linda pratar i telefon med sin pappa för att fråga
vad tusan man gör när man krockat så säger han vi sätter oss i bilen i värmen så länge. Va?? Då fan hade dom värme??
Är en del saker jag inte tycker stämmer ihop. Tänkte inte alls på det då men nu i efterhand har man ju börjat fundera på om han inte var
berusad eller drogpåverkad eller något? Det går ju inte att bevisa något nu och man får väl aldrig veta men med tanke på att han inte ville ringa polisen (till att börja med), bara stod å hopppa å klara inte stå still, hade bråttom, kör från en krog halv nio på kvällen (har dom ens öppet då?)? och varför körde han på mig efter att vi krockat? skulle de smita? Och backar man verkligen av en sån anledning? Och sen helt plötsligt så skulle de sätta sig i värmen, de sa ju att de inte hade någon innan..
Ja frågorna är väl många men de lär vi aldrig få svar på!! Vi ringde polisen ändå men de hade ju ingen ledig bil så det var bara att byta namn, telefonnummer och regnummer.
Sen
tvinga dom mig till att åka till sjukhus,
jag tyckte inte alls att det behövdes.. Jag kände inga skador
jag var bara stel och frusen som en fiskpinne!! Men efter att ha rådfrågat mamma och en bra kompis så kom vi fram till att en kontroll skadar aldrig och skulle man få några skador i efterhand så måste man ha anmält olyckan för att få ut eventuell ersättning och såna saker.. Så Linda kör dit mig och när vi kommer in så berättar jag att jag varit med i en olycka men att jag bara är chockad, mår bra och att det inte alls är några fel på mig så att jag kan åka hem nu. Hon var nog inte van att höra den meningen såg det ut som, hon fråga om de var jag som krocka nyss, ja svara jag å hon skriker till en annan sköterska känner du igen henne?
Då kände jag mig snurrig! Fundera på om jag ringt och talat om att jag skulle komma men nej, berätta att jag inte varit där tidigare och fundera på om jag slått i huvudet och inte minns? Tänkte de kanske var denna andra tjejen som varit inne men det var det inte så jag vet inte vad hon babbla om..
Kom in till ett rum med en gång. Ville inte ens bli undersökt men denna läkaren tyckte att det var bäst så.
Jag vet inte om det var för att jag var så chockad eller om jag var väldigt trött men jag var super flummig och skratta åt allt!! Denna läkaren bad mig tänka efter om jag slagit i huvudet eller om jag skadat något alls? Jag tänker efter, minns inte om jag slått i huvudet det ända jag minns är att när jag hade händerna i luften så såg jag att en nagel gått av och stod rätt ut så det berätta jag. Han bara skratta och tyckte att detta måste jag så klart anteckna i din journal att du bröt en nagel. Sen när han undersökte mig så ville han att jag skulle höjja på ögonbrynen, jag blev fundersam, shit kan jag det. Sa att jag gärna ville kolla i spegeln och se om jag kunde för de visste jag inte ens hur man gör. Jag typ vände bort hans ansikte och sa att han inte fick titta så vände jag mig mot syrran, Liam och Linda för att de skulle se om jag klara detta, de berätta hur jag skulle göra å jag skulle se arg ut och tillslut säger dom:
Du klara det :) Läkaren skratta och berätta att nu ska jag lysa dig i ögonen så du måste stirra på mig, åh igen blev jag sådär att shit klarar jag det? hur gör man? Och återigen så vifta jag bort han å sa att han inte fick kolla medans jag kontrollera att jag kunde..
Vi skratta en hel del och jag sa t.o.m att fan jag har dödat Lindas bil och här sitter vi och skrattar allihopa, det känns inte alls rätt!! Läkaren fråga de andra om jag alltid var så här skrattig och flummig och syrran svara ja. Tror han hade ganska kul faktiskt.. Sen så skämta han om att ja du
jag måste nog tyvärr lägga in dig för du har ju faktiskt brötit en nagel och du kan ju inte höjja på ögonbrynen och detta är allvarligt.. haha.. De ville att jag skulle vara kvar några timmar för observation men de ville såklart inte jag. Mina kompisar var
tvungna att lova läkaren att de skulle
ta hand om mig och återkomma vid minsta lilla grej...
Så Linda körde hem oss, hon var nära på att köra på syrran hehe för hon trodde att hon redan satt sig i bilen.
Så när vi kommer hem så fortsätter vi och gör klart marängswichen som att inget hade hänt. Blev dock en hel del prat om olyckan men jag är
glad att Linda
inte är sur på något sätt. Hon tycker det var
mycket bättre att vi klara oss och tycker att
en bil är ju bara lite plåt det är ju inte någon kärlek..
Så verka hon nästan lite glad och tyckte ja men nu får jag ju säkert en ny bil ju.. haha.. rolig hon :D Så trots olyckan så fortsatte vi kvällen och vi skratta en del men det kändes ju helt fel, varför skrattar man åt något så hemskt egentligen?
Satte på en film men
jag hängde inte alls med i den, åt lite ostbollar och det
kändes ändå trevligt på nått sätt men ändå så klara jag inte
släppa tänkarna.. Men vi hade ju ändå våran tjejkväll trots allt,
Blev nästan som planerat förutom krocken och att vi inte hann att spela något spel...
Var meningen att
jag skulle köra hem de andra men
jag var inte alls sugen på det!! Fråga Linda om inte hon kunde ta min bil å köra hem dom å ha bilen där över natten eftersom jag ändå var tvungen att köra henne till jobbet igår. Fast hon började ju 10 och jag börja inte förens 13 men jag kände att jag måste juh för hur ska hon annars ta sig till jobb när jag förstört hennes bil. Såklart kunde hon köra hem dom, dom åkte väl vid halv två, två nån gång?
Jag försökte sova men det gick inte alls, bara låg å tänkte, prata med mamma i telefon till 3 eller nått. Sen var klockan helt plötsligt åtta och klockan ringde :( Linda kom med min bil, var
lite smått orolig för att hon skulle hämnas å krocka med min bil (nej då :D) men jag fråga om hon inte ville köra till jobbet också,
kände mig inte alls redo för en körtur och absolut inte när någon annan är med.
Att jobba var inte alls kul!! Jag var fortfarande väldigt chockad, ont i huvudet, bara skaka och frös, trött och seg och kände mig som en Zombie. Kom fram till att jag nog inte orka jobba två dagar till ifall de skulle bli dåligt med sömn igen så jag ringde chefen och bytte så jag är ledig två dagar för att
vila upp mig lite.. Efter jobb hade jag tänkt att
kanske köra hem, eller iaf halva, eller nått men så skulle Linda ha med en kompis och då blev jag
lite feg igen så hon fick köra. Så hämta vi upp Erica i stan som gärna ville umgås lite med mig så jag slapp att sitta själv hemma. Så körde Erica hem mig ifrån stan med min bil :D
Så snällt så... Så hon var här några timmar och gick sen hem. Kolla datan lite och
var supertrött vid elva och tänkte att jag måste lägga mig nu, låg och tänkte ett bra tag så kom jag på att jag inte ätit något sen denna minibaguetten på lunchen så då gick jag upp igen för att äta.
Sen blev jag pigg, skrev med några på msn och
tvingade ner mig i sängen vid ett för att kanske sova.
Men tankarna snurra och jag märkte dessutom att jag hade några konstiga spacmer i benen, mest i vänsterbenet.. som småkramper. jättejobbigt! Tänkte det kanske var för att jag var
spänd och
inte riktigt klara slappna av? Försökte med allt. Ringde mamma mitt i natten igen och hon tyckte jag skulle ta ett varmt bad å se på tv eller nått för att sen somna där.
Men nej jag hade bestämt mig för att jag måste sova.. Och tillslut klara jag det, somna nog närmare fyra..
Idag
har jag fortfarande
ont i huvudet och
jag känner fortfarande av dessa småkramper i benen men vet inte om det har med olyckan att göra? har
inte direkt ont men det är
lite obehagligt men tror inte att det är något som en läkare kan göra nått åt, kan ju inte ens förklara hur det känns. Nu tänkte jag städa upp lite efter tjejkvällen och sen bara lägga mig i soffan med täcke på och vila. Ikväll ska vi väl träffa dessa jag krocka med för att skriva på dessa skaderapporter å allt vad det är!!
Har inte alls lust med det, gud vad jobbigt att behöva träffa dom igen!! Tänk om han ändrat storyn och få det till att det är mitt fel fast han tog på sig hela skulden och sa att det var hans fel. Aja.. Nu ska jag försöka släppa detta för en liten stund.. om det går?Mamma och pappa säger att jag
måste köra bil så att jag inte blir som faster Stina som vägrar köra om det regnar eller snöar, kör bara när det är sol och då är väl maxfarten 50. (okey överdriver kanske lite men ni i släkten vet hur hon är i trafiken) Nej jag kommer
inte bli som henne,
är inte direkt rädd för att köra bil men vill helst inte göra det om jag inte måste som typ när jag ska på jobb.
3,5 timme tog det att skriva detta inlägg, undra om någon orkar läsa hela för detta måste ju vara sveriges längsta blogginlägg? :-)
