Akuten....

I lördags efter vi varit hos mamma och grillat så åkte ju darlingen ut med sina kompisar och jag skulle njuta av att vara ensam. Men de blev inte någon njutning alls för mig. Snarare tvärtom! Hade lite då och då under hela dagen haft svårt att andas men jag trodde bara de berodde på att jag mosat ihop alla organ då jag sitter som en säck potatis. Men senare på kvällen så blev de värre och värre och jag kunde knappt andas och samtidigt så högg de på högersidan under bröstet! Tänkte att de är ju typiskt då sambon är ute och jag visste att mamma hade druckit så jag fundera på vem som skulle kunna köra in mig om de blev värre. Ringde mamma och hon hade inte druckit mer sen vi grillade så hon sa att hon kunde köra mig om de var så men jag ville avvakta. Hade skyttetrafik mellan sjukrådgivningen och mamma men vid halv ett på natten så hade jag kunnat andas normalt i en halvtimma så jag sa till mamma att de nog går bra nu och att jag skulle lägga mig. Men de dröjde inte länge innan de högg te som tusan igen och samtidigt kändes de som hundra knivstick i ryggen. Var skitobehagligt så jag ringde mamma och sa att vi nog får åka in ändå för de kan då inte vara normalt. Eftersom hon ändå bor några mil undan så tog de ju ett tag innan vi kom in. Hade inte berättat något om detta för darlingen då jag ville att han skulle ha kul med sina kompisar å jag vill inte störa. Men eftersom klockan var närmare halv två när vi skulle gå in så tyckte mamma att jag borde säga något till han ifall han skulle komma hem och ser att jag inte är hemma. Var ett svårt val men tillslut så skicka jag sms att jag hoppas han har kul och att mamma kört mig till akuten å att jag hör av mig om de skulle bli värre. Han skulle ju dessutom vara på en helt annan ort så jag tänkte att han läser smsét å så vet han vart jag är men kan ändå fortsätta att ha kul.
Men nej bara typ 5-10 minuter efteråt så kom han instaplandes på mitt rum, jag började ju givetvis stortjuta då jag kände att jag förstört hans kväll och inte mena att han skulle avbryta och då jag inte ens visste att han var i stan och kom så snabbt så blev jag ju väldigt förvånad och sköterskorna börja fundera på om han ens fick vara med mig eller om dom skulle köra iväg han haha.. Tur att mamma var med och kunde förklara vad jag tänkte och varför jag blev sån..
Darlingen var iaf stupfull och gjorde allt för att se så normal ut som vanligt men de kan jag meddela att han inte var! Har aldrig sett han så allvarlig och stel som då. Han kände sig jätteoansvarig och jag vet inte hur många gånger han nämnde de så jag ångra att jag ens skicka till han men de tyckte han ju absolut att jag gjorde rätt i och att jag gick före allt annat. Han sa även hundra gånger att han aldrig mer ska dricka för att då händer de garanterat något men jag sa att han visst får dricka men de vore skönt om jag då hade mamma i närheten så jag vet att någon kan köra in mig OM jag evt måste till sjukhus.
Så nu vet ni att han gör de han har lust på och att jag inte säger åt han vad han får och inte..
Var iaf hemma strax efter 4..

Söndagen var väldigt skum och även måndagen. Mådde jättedåligt till och från. Onsdagen gjorde jag min sista arbetsdag innan jag gick på havandeskapsledighet. Kändes väldigt konstigt att lämna tillbaks nycklar och skriva på massa papper. Efter jobbet åkte vi till Nyllet och grillade ihop med Viktor, Mia och Hanna. Hade en hel grillbuffe med massa olika slags kött, gratäng och sallader. Var väldigt gott =)
Sen börja mina fingrar som sovit konstant dygnet runt i 12 dagar att svullna å kännas konstigare och stelare än vanligt så igår prata jag med barnmorskan som sa att de absolut inte ska vara så även om en har karpaltunnelsyndromet. Och eftersom jag ändå skulle till vårdcentralen och göra ett nytt EKG så passa jag på att fråga om det där också men fick världens surkärring som inte ens tog sig tid att lyssna på hur de kändes eller vad problemet var utan bara drog lite längst med mina fingrar och sa att de var okey och att jag ska höra av mig om de blir värre...!
Aaah men annars är de väl som vanligt..

I helgen ska jag evt på loppis, så borde vi åka till kent och hämta liggdelen till barnvagnen och så berätta älsklingen att han skulle ta med mig på en överraskningstur med mat inkluderad. han vägrar ju berätta när eller vart men jag får väl helt enkelt vänta och se =) Han är helt underbar min man och de finns då inte många killar som är som han!! Synd bara att han inte knacka på min dörr några månader eller år tidigare ;)