Levande?

I tisdags hade jag som ni säkert förstod i mitt förra inlägg fullt upp! Jag åkte först för att träna och där var ju givetvis min föredetta granne som var väldigt nyfiken på varför huset fortfarande var tomt eftersom köparen hade berättat för grannarna att han skulle flytta in och ja det var ju tänkt så. Sen åkte jag och solade vilket jag väldigt sällan gör men man känner sig så mycket finare och piggare och speciellt när man tränat innan. Sen åkte jag hem och gjorde i ordning mig och åkte iväg till syrran men Liam sov ju så jag passade på att dra med syrran till skogen precis bakom mammas hus så att hon fick tatt lite nya kort på mig :)
Sen väckte jag Liam och klädde på han och syrran kom på att bilbarnsstolen är i mammas bil och hon var ju inte hemma så vi ringde henne men hon var i jössefors. Så syrran packa upp en annan bilbarnstol som hon köpt för länge sen som egentligen är till barn mellan 3-5 år eller så men nu fick han åka i denna för första gång. Shit vad jag ångrar att jag inte tog kort för det var riktigt kul att se. Han såg så himla förvånad ut över att dels sitta i en sån konstig stol och sen för att han fick titta framåt och fick väl se mycket mer än i vanliga fall. Men vi körde till Jössefors för att hämta den andra stolen för syrran tyckte inte alls det kändes bekvämt att han skulle åka i denna stolen. Men då var ju mamma inte kvar när vi väl var där så fick möta henne i stan.
Sen drog vi vidare till Norge där vi shoppade en del Halloweensaker och chips. Norges chips är fasiken något av det godaste!! Man måste bara ha!!! :)
Sen stanna vi till på köpcentret och fördrev ett antal timmar med att shoppa och bara gå runt och vänta på att klockan skulle bli åtta så man kunde handla på Cubus å få 40%på alla kläder. Blev en del men hittar aldrig några byxor. Det som man verkligen måste ha.. Är det inte typiskt!! Sen stod vi å stre med några kompisar. Träffa på min Ingrid också som tyckte jag var ursnygg :D Hon tala om att jag ser så levande ut. Hon tycker det är så kul att se att jag är så glad och positiv och står på egna ben trots det som hänt. Men varför ska man sörja? Livet går vidare...