Torsdag: Torsdagen var lugn fram till klockan 15.00 då jag var hos BM, blodtrycket som varit högt i en månad var nu högre än högst (140/100), hon undersökte mig även och sa att de hänt mycket sen sist och så gjorde hon även en hinnsvepning. Jag som tidigare fått stränga order om vila fick nu besked om att jag skulle ta en långpromenad för att se om de satte igång. Bm sa att hon var säker på att jag inte skulle kunna komma på våran bokade tid på måndag men jag som fått så många olika bud av andra BM våga inte tro på något. Så jag åkte hem och mamma kom och hälsa på så vi tog en halvtimmes promenad, sen hade älsklingen kommit hem så de bytte av och jag och älsklingen promenerade i nästan en timme. Väl hemma passa vi på att plocka lite och vid 21 ställde jag mig och bakade tigermuffins =)
Natten till fredag: Vi la oss ganska tidigt, började känna av små värkar vid 23 tiden men de var inte värre än de jag haft tidigare då jag åkte in för en månad sen. Lät sambon sova eftersom han i vanliga fall skulle upp klockan sex för att jobba. Iaf så kom dessa värkarna tätare och tätare, ungefär var tionde minut men de gjorde fortfarande inte så ont, var bara typ att man kände av något. Ringde in till förlossningen 02.10 för att berätta att det kanske är på gång och ville ha lite råd. Vi kom gemensamt fram till att de nog inte var på gång då jag inte tyckte jag hade så ont som man skulle ha. La på och tog en alvedon och värmde värmedynan och la den på svanken. Var svanken jag hade mest ont i men de har jag ju egentligen haft hela graviditeten...
Låg vaken hela tiden och tyckte värkarna kom tätare och tätare, kolla klockan igen vid 5 och då var de ca 7-8 minuter i mellan. De gjorde fortfarande inte så ont men däremot hjälpte inte tabletter eller värmedynan och jag kände att jag ville ha någon starkare smärtlindring för ryggen. Ringde in till förlossningen strax därefter och berätta att jag ville in på en "kontroll". Väckte sambon som verka tycka att "jaha ska vi åka in ytterligare en gång i onödan, du har väl inte ont" ( ;) ) men vi packade i ordning de sista i väskan och först i den stressen så börja jag få ännu starkare värkar, de gjorde fortfarande inte så ont som jag föreställt mig, trodde man skulle ha mega-mega-sjukt-ont men de var lixom så man stanna till av värken iaf. 05.40 satte vi oss iaf i bilen och körde mot karlstad och då var de dessutom världens jävla spöregn, man såg inte ett jota så som de regna och jag var rädd många gånger att vi skulle åka av vägen med alla vattenplaningar och dålig sikt, alla andra bilister körde typ i 60 och bara tio minuter efter vi åkt så helt plötsligt går vattnet. Shit!! Älsklingen stanna till och hämta en handduk som jag fick sitta på så åkte vi vidare, nu kom de som kallas värkar tätare och tätare och jag börja bli osäker på om jag ens skulle hinna in till BB. Tar ju ändå en timma dit i normalt väglag! Efter att ha skrikit ett tag att nu kommer den så ringde jag till förlossningen för att rådfråga om jag skulle hinna in, de sa att värkarna nu var med 2-3 minuters mellanrum och blev förvånade eftersom de bara var typ en halvtimma sen jag ringde å då hade jag 7-8 minuter emellan. Fick iaf prata med den BM hela vägen in, trodde hela vägen att jag aldrig skulle hinna in, var skönt att kunna prata med en BM imellan värkarna. De mötte upp mig i dörren 06.30 med rullstol och jag kördes in på ett rum med en gång.. De undersökte mig och jag var då öppen 5cm och de sa att man vanligtvis brukar öppnas en cm per timme, har hört att de sista 3 cm är de som är värst och tar längst tid att öppna sig och gör dessutom ondast. Tyckte fortfarande inte att värkarna gjorde så ont som jag föreställt mig men däremot hade jag ju jäkla ont i ryggen och fråga om EDA så de skulle gå och förbereda inför det. Fick iaf lustgas så länge.
De kom in på rummet igen bara efter sådär 30-50 minuter och de var då meningen att de skulle lägga EDA´n men först skulle de undersöka mig igen och då var jag helt plötsligt helt öppen. Vet inte vem som såg mest förvånad ut, vi eller dom..?! Eftersom jag var helt öppen så fick jag då ingen Eda utan fick klara mig på lustgasen. Hade "värkar" typ hela tiden men fortfarande inte så starka som jag hade föreställt mig att de skulle kännas. I varje värk så pressade jag benen mot fotstöden på sängen och lixom pressade ut. Blev lixom naturligt att man ville de fast ingen hade sagt att man skulle krysta. Efter en stund sa de nu ser man huvudet och sen bara låg hon där nere mellan mina ben, kunde inte alls fatta vad som hade hänt.. Har jag fött barn? De kändes ju knappt!! Jag sa att jag kan föda ett barn till med en gång om det är så, det där var ju ingen konst! De sa att de inte var många nyblivna mammor som sa så, brukar vara att de aldrig i hela sitt liv tänker göra om det ;)
Hon las på bröstet och älsklingen klippte navelsträngen. Sen fick hon ammas också och de klarade hon ju galant.. Födde ut moderkakan under tiden och väntade på en undersökning..
Men eftersom våran lilla Meline kom med handen ovanför axeln så vart de bredare än normalt och jag sprack en del. De var flera läkare och BM inne på rummet men ingen våga sy det så jag fick sövas och skickas på operation...
Hon som förlöste mig sa att jag skulle be sköterskorna ringa med en gång jag vaknat för att få komma ner till förlossningen igen.
Vaknade vid 12 och sa till personalen men ändå så fick jag inte åka ner förens halv två :( Väldigt störande, sa ändå till dom flera gånger att jag ville träffa min nya lilla familj. Kändes inge kul att tänka att hon är 4 timmar gammal och jag har knappt sett henne.. Å så undra man ju hur darlingen skulle fixa allt med att vara helt själv med henne. (fast de klara han ju utmärkt)!
Första kortet på far och dotter :)
Kort på mig och Meline, kortet är taget direkt efter opertionen så jag ser lite drogad ut :)
Pappa Christian byter blöja =)
Vårat rum på avdelning 11.
Här gör de hörseltest. Har även tagit Pku test.
Kortet till vänster togs bara några timmar innan Meline föddes och kortet till höger är 2 dagar efter precis när vi hade kommit hem. Nu tycker jag dock magen dragit ihop sig ännu mer och de känns skönt att inte behöva gå med massa överflödsfett :)Måste säga att detta var en väldigt snabb och smidig förlossning, vilken drömförlossning! Man har ju hört många historier om långdragna förlossningar med förstföderskor..! Och som jag skrev tidigar att föda barn var ingen konst, däremot den träningsvärken jag hade i benen och vänsterarmen- fy faan! Den var värre än att föda barn så de är väl ett ganska bra betyg ;)
Man undrar ju lite hur snabbt de ska gå vid nästa förlossning också. Christian hade som förslag att vi skulle ta med husvagnen och campa utanför förlossningen någon vecka innan bf och fram tills det är dags =)
Man undrar ju lite hur snabbt de ska gå vid nästa förlossning också. Christian hade som förslag att vi skulle ta med husvagnen och campa utanför förlossningen någon vecka innan bf och fram tills det är dags =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar