Olyckor och blodbad i hela familjen!

Jag har jobbat väldigt mycket nu sen jag skrev förra inlägget och har därför inte orkat sitta vid datorn för att ens kolla mailen. Har varit väldigt trött och slö!
I fredags efter att sambon slutat att jobba så åkte vi till hans och LindaMs mammas nya sommmarställe bara en mil härifrån. Dom bor ju egentligen cirka 30mil härifrån så man brukar ju inte träffa dom så ofta men nu har dom varit här så gott som varje helg i en och en halv månad :) Så i fredags skulle vi ta tag i detta jädrans stora och tunga orgeln som stått i vardagsrummet redan när de flyttat in, egentligen skulle förra ägaren ta bort de tillsammans med alla skrotbilar runt omkring men så blev det inte så vi skulle ta saken i egna händer. Orgeln var alldeles för tungt för att bäras på 2 personer (jag orka knappt lyfta det en centimeter ens) och dessutom för bred för att ta sig ut genom dörren så vi hämtade in verktygslådan och en kofot och gav oss på orgeln. Jag, sambon, hans lillebror 11år, hans lillasyster på 6år, hans mormor och hans mamma stod alla i varsitt hörn för att klippa av alla strängar och skruva upp skruv överallt. Vi sa till den minsta systern att sätta sig i soffan flera gånger men hon ville ju givetvis vara med på ett hörn hon också. Så vi höll på i säkert 5-6 timmar och bände och bröt isär den tunga metallplattan ovanför som var svintung. Tonys mormor blödde, både lillebror och lillasyster blödde så vi fick åka och köpa plåster. Det tog inte så lång stund innan tony (sambon) också blödde på knogarna och det var bara jag och tonys mamma som inte skadat sig. Men detta var väl inget. bara lite blodbad i familjen men sen hände något som man gärna vill radera bort! Tonys mamma försökte bända bort metallplattan med hjälp av kofoten och hon hängde med hela sin vikt på den för att bryta loss den och tony gjorde samma sak och tillslut ramla de av bit för bit. Lilla isabell ville ju såklart också prova men hon fick ju inte använda dessa verktyg eftersom hon bara är 6 år men stönig som hon är och snabb också så använder hon hammaren och stoppar in den vid metallplattan och ska lägga hela sin vikt på den, men hon förstod inte att vi stoppa kofoten under metallplattan utan hon ramla ju i golvet och det funka inte alls som hon tänkt sig så hon blev ju lite rädd och fick skravsår precis under ögat där hammaren ramla men hon är envis och ville ändå fortsätta att hamra och skruva eftersom alla andra gjorde det. Jag vet inte hur många gånger vi sa till henne att flytta på sig men men. Sen hände det värsta! Tony använde hela sin vikt på kofoten som han gjort flera gånger men så går metallbiten sönder och hela kofoten kördes in i hans revben med en hiskelig fart! Något som ingen var beredd på. Han tappa andan och jag börja nästan få tårar för att det såg ut att göra så j*vlans ont ut men han är ju som familjen och har han börjat på något så ska det ju slutföras också så han fortsatte ändå men han var väldigt öm och kunde knappt röra armarna och det kan han knappt nu heller fast det är några dagar senare. Har sagt till han hela tiden att vi kanske borde åka till sjukhus och kolla upp det men han hatar sjukhus och åker inte dit om han inte så blir tvingad eller måste. I vilket fall så upptäckte vi i förrgår att precis under revbenen så känns det som om revbenet vore av (fast det är nog inte av?) och man känner hur det sticker ut. Han är väldigt öm runt där och bara man håller om han och råkar ta på han där så skriker han aj. Så jag tycker ju att han borde åka in för det är ju något som inte är helt rätt men han är så envis så vad ska jag göra? aja vill han ha ont och inte veta vad det beror på så ska jag väl inte lägga mig i men vill ju bara hans bästa...