torsdag 12 februari 2009

**2 dödsbesked på 4 dagar**


I söndags fick jag ett sms från mamma att min ena morbror dött.. Han var i Iran eller om det var Irak med jobbet, var iaf så jag förstod det och sen hade han fått en hjärtinfark som han dog av. Jag har bara träffat han några gånger eftersom han bor sådär 9 timmars resväg bort i Bergen/Norge så jag känner inte mig inte så ledsen utan bara att det var tråkigt. Det som jag tycker är läskigast är att min yngsta morbror som dog för några år sen också dog av hjärtinfark så jag hoppas inte att det är något ärftligt? Men det finns ju dom på min sida av släkten också som har dåliga hjärtan så det gäller nog att ta vara på hjärtat och livet.
Igår kväll var jag så trött och orka inte ens se klart på csi som slutar 00.30. Så precis när man somnat så vaknar jag av att mobilen ringer strax efter ett och jag hade då kvar mobilen i handväskan i hallen. Annars brukar jag alltid ha den på nattuksbordet men glömde det igår. Så jag skyndade mig upp och sprang mot hallen och rota upp telefonen och det bara ringde och ringde. Vanliga folk brukar lägga på efter några signaler men inte denna gången inte. Det var mamma som ringde och jag hörde på rösten att det var något och hon lät helt förstörd och gråtfärdig sen kom det jag väntat på så länge, mormor har dött!! Vi vet ju alla att hon varit väldigt dålig dom sista åren med sin sjukdom och småolyckor så hon har åkt in och ut från sjukhus och läkarna har flera gånger sagt att nu dröjer det nog inte länge. Men mormor har varit väldigt stark och hållt ut, trodde verkligen inte att hon skulle leva såhär länge då man vet hur dålig hon var. Så jag har ju ändå varit förberedd på detta men ändå knöt det ihop sig i magen och man bara skaka och frös och kunde inte somna om på flera timmar. Tror detta var väldigt bra för mormor då hon bara låg i sängen de sista månaderna och ibland kom hon ju knappt ihåg vem vi var men å andra sidan så mindes hon precis vem vi var ibland och kunde säga att vi sparkade fotboll igår osv, något jag tror aldrig hänt tidigare. Men tycker så synd om stackars mamma som förlorat både en bror och mamma på bara 4 dagar.

3 kommentarer:

Linda sa...

åhh.. så kjedelig å lese dette :(

og selv om man er forberedt på at det kan skje når som helst, blir det alikevel et sjokk når det først er en realitet...

Livet på Citronodlingen sa...

Det var verkligen tråkigt att höra, för även om man är förberedd på att det börjar bli dags, och kanske till och med på ett sätt tycker att det var det bästa för att personen mådde dåligt, så blir man lika ledsen i alla fall.
Kram på dig!

Anonym sa...

va tråkigt..