Fast hur ska man tolka det där med att man fått en häxa?! :-) Nu i efterhand så fundera jag på om den kanske var förhäxad och att det var dens fel att jag krocka? Nej lite ironisk är jag nog men underligt att det hände samma dag jag fick den...*******************************************
Igår var det meningen att vi skulle träffa dessa ifrån den mötande bilen och skriva dessa försäkringspapprerna men det har visst blivit lite modernare nu och skulle visst göras på internet, var för sig? Lite underligt?? Då skriver ju vi våran version och dom sin, det kan ju gå precis hur som helst...! Hade nog varit bättre att man skrev en ihop som man vanligtvis gör?!
Så Linda ville jag skulle komma till henne eftersom frågorna var så krångliga. Så jag fundera på om jag skulle gå eller ta bilen. Men eftersom många sagt att jag MÅSTE köra bil för att inte bli livrädd så måste jag ut och köra. Så jag tog bilen, tog en annan väg till stan och körde förbi olycksplatsen. Var nästan så man fick en tår i ögat, kändes inte alls bra! För första gången så tyckte jag det kändes väldigt läskigt, obehagligt och jobbigt att köra bil. Inte ens när man satte sig i bilen för att köra allra allra första gången var man så här rädd. Jag tog de väldigt lugnt, körde ju i stan och körde aldrig över 40. Så fort de kom bilar från avtagsvägar så saktade jag ner trots att jag körde på huvudled för det kändes som att de kanske inte stannade i tid. Jag vill vara förberedd på allt. Många tycker kanske att jag är löjlig som känner så här men jag behöver nog lite tid på mig. Jag tror att det är ungefär som när man blev tagen för fortkörning att i början så kör man lagligt eftersom man hela tiden tänker på det men med tiden hade man lixom "glömt" det och var tillbaks i sin vanliga körning. Så jag tror att det är så även nu att jag är lite rädd i början men det släpper nog så smånngom...? I morgon ska jag åka till jobb och det känns också lite läskigt för det är ju 4 mil dit, en väg. Och då kan jag ju inte köra i 40 så vi får se hur det går.. Nej jag vill verkligen inte bli som Stina och det ska jag inte heller!!
*********************************************
Efter att varit hos Linda och fyllt i denna grejjen så kände jag att jag inte orkade laga mat och var såå sugen på pizza men tyckte inte att jag kunde unna mig en pizza när jag gjort något så dumt.. Men Linda hävdade att jag visst kunde unna mig det och att jag inte alls skulle tänka så.. Så när jag skulle åka så säger jag till Linda att jag tror jag plockar ur turbon nu, har ingen användning för den. Så säger hon vadå kan du bara ta ut den och sätta i den precis som man vill? Eller är det bara att trycka på en knapp. Ja rolig e hon iaf. Nej så lätt är det nog inte, den får nog sitta kvar men jag använder den iaf inte på de första åkturerna iaf!!
Sen åkte jag iväg till den bästa pizzerian och köpte med mig en pizza. Han som stod i kassan var helt plötsligt jätte pratsjuk och frågade hur kallt det var och massa sånt. Så plockar han fram en hjärtformad klubba och ger mig. Då kunde jag inte hålla mig för flin. Tänk vad mycket såna småskaer gör :) Kände mig mycket gladare bara efter att ha fått en klubba, han kanske kände på sig att jag varit med om nått hemskt och behövde något extra?
Det påminde lite om för några år sen när jag beställde en pizza, på den tiden beställde jag alltid Calzone med annanas. Och en gång fick jag denna pizzan med ett hjärta på. Så sött!!
Sen igårkväll så ringde pappa och berätta att han var väldigt nära på att vara med om samma sak som jag var. Han mötte en bilist som körde på fel sida av vägen och var riktigt nära att sluta med en krock. Tur var väl det!! Pratade med han i 1,5 timme igår, något som verkligen inte hör till vanligheten!! Handla dock mest om alla krockar han varit med om genom tiderna, samt min då förstås...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar