Träning och promenad

Idag tog jag en promenad till stan för att träna. Var knökfullt så jag tränade inte lika länge. Sen tog jag en tur till affären och börja gå hemåt igen. När jag gick över övergångsstället så var de en bil som tuta så jag vände mig om och då var de ju Andreas. Fortsatte gå och han spann iväg och vidare upp för fallängsvägen. Så när jag gått förbi godishuset och var vid Tatto så körde han förbi och parkerade framför mig (han har alltså vänt någonstans). Där vart vi ståendes och prata en halvtimma om allt möjligt. Så fråga han tre gånger om han skulle köra hem mig men jag svara att det är skitfint väder ju och det är gött att gå! Men så nästan tvinga han in mig och Skulle köra hem mig, allt för att se vad jag bor haha... Han hade lust att komma på kaffe nån dag och tjaaee ja vet inte.. inte efter vad jag hört!! Men men..

Pratade med syrran ikväll och sen hade tv programmet börjat (ringde i pausen) så då ville hon inte prata med mig mer :( Så jag skicka till henne att jaha då får du väl vänta tills i morgon med att höra historian om att en kille körde hem mig =) Och hon svara ja jag är inte ens förvånad, allt händer dig..
Då kom jag att tänka på de Erica sa häromdagen.. Inte tänkt så mycket på de själv men de händer verkligen massa konstiga saker i mitt liv. Som tex häromdagen så prata jag med en kund jag aldrig pratat med innan (mer än att visa vart olika saker är osv) och vi blev ståendes och prata i så där en halvtimma-fyrtiofem minuter!! Prata om allt möjligt, hennes hobbyer, hon fråga vad jag brukar pyssla med, vad hon skulle pyssla med de saker hon skulle köpa, vart hon jobbar, om hennes kille, om hennes fula lägenhet, om barnet hon väntar och jag berätta bland annat om vad som hände mig år 2004. Då när vi stod och prata kändes de inte alls konstigt utan de bara kom helt naturligt. Men nu i efterhand så kan man ju undra varför man berättar om en sån tragisk händelse för någon som man aldrig ens har prata med innan? När hon hade betalat så skrev hon ner sitt mobilnummer på en lapp ifall jag ville höra av mig och jag fick då även veta vad hon heter. Mina arbetskollegor samt Linda som kom in en snabbsväng för att fråga om hon fick åka med mig till stan trodde att vi var gamla kompisar så som vi stre, men nej vi hade aldrig pratats innan =) lite konstigt...

Skrev även med Tonje ikväll och hon hade läst någon stans att jag hade en blogg och undrade om de stämde. Hon berätta att hon höll på med läxor och jag sa att om hon ska läsa bloggen så blir de nog inga läxor gjorda eftersom de står en hel del. Ja då svara hon att skriver du ner så mycket som du pratar om så förstår jag det, haha :) Men de blir ju så när man inte träffas lika ofta längre, då har man ju massor att prata om!! Haha.. så jag sa att om man ses iaf en eller två gånger i veckan så har man ju kanske inte lika mycket att prata om hehe.. Berätta detta för syrran och hon sa att nej du, ska du ha lite att prata om så måste ni ses helst varje dag eller iaf varannan för de händer ju dig saker varenda dag.. =)